HD 148488
| HD 148488 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Paradisfågeln |
| Rektascension | 16t 34m 19,34576 s[1] |
| Deklination | -70° 59′ 17,1711″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,50 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0.5 IIIb CN1[3] |
| B–V | +1,235 ± 0,004[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -9,37 ± 0,14[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -15,292 ± 0,110[1] mas/år Dek.: +10,849 ± 0,130[1] mas/år |
| Parallax () | 3,4524 ± 0,0783[1] |
| Avstånd | 940 ± 20 lå (290 ± 7 pc) |
| Absolut magnitud () | -1,45[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 41,3+1,0-2,8[1] R☉ |
| Luminositet | 677 ± 19[1] L☉ |
| Temperatur | 4 584+166-54[1] K |
| Andra beteckningar | |
| CPD-70 2256, FK5 3306, GSC 09278-02952, HIC 81141, HIP 81141, HR 6135, IRAS 16287-7052, 2MASS J16341935-7059172, PPM 373127, SAO 257409, TYC 9278-2952-1, [L91b] 265, Gaia DR2 5807012254848459392, Gaia EDR3 5807012254848459392 [4][5] | |
HD 148488 är en ensam stjärna[6] i den norra delen av stjärnbilden Paradisfågeln. Den har en skenbar magnitud av ca 5,50[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 3,5[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 940 ljusår (ca 290 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -9 km/s.[1]
Egenskaper
HD 148488 är en orange till gul ljusstark jättestjärna av spektralklass K0.5 IIb CN1.[3] där suffixnoten anger att den har ett överskott av dicyan i dess spektrum. Den är en svag bariumstjärna, vilket kan tyda på att den befinner sig på asymptotiska jättegrenen i dess utvecklingsförlopp.[7] Den har en radie som är ca 41[1] solradier och har ca 677 gånger solens utstrålning av energi[1] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 600 K.[1]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 148488, 27 mars 2022.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644.
- ^ [a b] Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
- ^ HD 148488 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2022-03-31.
- ^ "HD 148488". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-08-04.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x. S2CID 14878976.
- ^ Gomez, A. E.; et al. (1997). "Absolute magnitudes and kinematics of barium stars". Astronomy and Astrophysics. 319: 881. Bibcode:1997A&A...319..881G.
Externa länkar
- https://www.universeguide.com/star/81141/hr6135.
| ||||||||||||||||
